Hej igen!

Såhär års får sömnen verkligen stå tillbaka. Jag tror inte att jag känt tidigare så starkt att allting vaknar till liv och förändringar sker oavbrutet. Med tanke på vad som händer i vår värld just nu sätter jag min förhoppning till just förändring. Att diktatorer skall ta sitt förnuft till fånga är väl tyvärr en naiv förhoppning, men förändringen är ju enda vägen ur det nuvarande…

Vad gäller det här inläggets rubrik och tillhörande bild är jag beredd att erkänna mig som något av en mästare i den klassiska konstarten att hitta vilse. Bron på bilden markerar punkten i gårdagens safari då jag slutligen insåg att jag återigen var helt vilse. Dock skriver jag inte detta inlägg för att på något sätt utmåla mig själv som ett offer. Jag ser mitt lågaktiva lokalsinne som en superkraft som ger mig en fräsch och förundrad tolkning av min omgivning. Som grädde på moset sparar jag en hel hög med pengar. Eftersom jag har en överväldigande tendens att bli så uppslukad av ljus, detaljer och möjliga kompositioner i landskapet spelar det inte så stor roll var jag befinner mig så länge jag har tillgång till skog&mark. Besparingen ligger i att jag inte har någon större anledningen att bege mig utanför området mina fötter, min cykel och mitt västtrafikkort kan ta mig till.

Självklart raljerar jag över att vara geografiskt utmanad, det kan vara nog så irriterande ibland. Men även om vi alla ser samma verklighet är det ju upp till var och en av oss att bestämma hur vi hanterar denna verklighet. Jag har helt enkelt valt att se min (uppenbarligen genetiska) förmåga att ständigt hitta vilse som en positiv sak som gagnar mitt sätt att ta mig an min älskade hobby. För ärligt talat, hur mycket jag än rasar, gnäller och tycker synd om mig själv kommer ju inte verkligheten att ändra sig.

I övrigt innebar gårdagens safari inte mindre än två överflygningar av vad som bör ha varit en Berguv, en hastigt fotograferad soluppgång och en rejält spänd situation med en råbock som utmanade mig på duell genom att skälla hysteriskt på mig. Kort sagt en fullständigt underbar morgon i min älskade skog, inte minst efter jag väl hade hittat vilse….

//Mats