Hej go’vänner!
Dagens reflektion handlar om att jaga enhörningar. Under dagens mycket tidiga safari kände jag av lite stress när jag inte hittade något ”coolt” att fotografera. För att råda bot på detta blev jag i soluppgången tvungen att sätta mig på en sten och andas i fyrkant en stund för att samla mig lite. Under denna meditationsstund kom jag fram till att jag spenderar allt för mycket tid med att jag det perfekta motivet och det perfekta ljuset.
Där och då kom jag på att jag måste leta mer lågmälda motiv som visar var jag varit och hur min sinnesstämning var. I mina nya ögon är det där man sätter sin skicklighet som fotograf i första rummet. När man väl hittar det där lågmälda gäller det ju att skapa en komposition som heter duga eftersom själva motivet i sig inte skriker efter uppmärksamhet.
Härom morgonen hade jag turen att råka på ett antal enhörningar, men om jag bara skulle plocka fram kameran när förhållandena är såhär lär jag inte utvecklas något vidare som fotograf. På väg hem idag kom jag på vilken underbar läxa jag lärt mig när jag stressade ner mig och hittade riktigt fina kompositioner.
Faran med enhörningar gäller ju inte bara med kameran i hand. Det gäller ju i livet i allmänhet, klarar man inte av att uppskatta och njuta av det lågmälda och vardagliga livet kommer man ju inte att fatta när man väl råkar på en av tillvarons enhörningar. (Som ni säkert inser jag att det inte finns enhörningar på riktigt, förutom riktigt feta, nere i Afrika… Därför gäller ju detta inlägg lika mycket snälla troll som enhörningar)
//Mats
Mats fotoblogg 