En platå

Hej igen go’vänner!

Efter en paus i mitt fotograferande med följande låga syn på livet känner jag verkligen att jag är på gång igen. Jag tror att anledningen till min paus dels berodde på landskapsfotografernas motsvarighet till ”The long dark teatime of the soul” som geniet Douglas Adams uttryckte det. Redan innan sommarfasan vidtog kände jag att jag trampade vatten rent kreativt.

Jag skrev om att jag kände början till något nytt i mitt förra inlägg. Under gårdagens fotosafari slog det ut fullständigt och jag tror att jag flög förbi en konstnärlig platå och gjorde en efterlängtad landning på nästa… Egentligen handlar det inte så mycket om fotograferingen som sådan utan om de ack så viktiga beståndsdelarna som krävs för att få en kontinuitet i den kreativa utvecklingen. Jag talar såklart om motivation, självförtroende och självkänsla nog att känna sig trygg i att följa sin egen stil.

Eftersom min självkänsla alltd har varit, och fortfarande är ett problem för mig har jag haft väldigt svårt att hitta min kreativa stil. Men igår slog det mig fullt ut när jag satt ute i skogen och utgjorde myggors frukostbuffé var jag tänkt fel och hur jag skall tänka rätt. Jag misstänker att det var den tidiga timman och min alltmer tilltagande blodbrist som gjorde att jag kunde tänka i nya banor.

Jag har inte själv fått ordning på mina tankar kring det här nya och kommer därför inte att gå i djupare i tröskverket av tankar bakom… Dock kan jag säga att jag hädanefter slutar att jämföra mig med andra människor och börjar använda min ganska livliga fantasi för att skapa en personlig och mer konstnärlig stil i min fotografering. Om ni vill se resten av bilderna från gårdagens omvälvande safari rekommenderar jag ett besök på min hemsida matsfotografi.se