Ytterligheter

Hej igen go’vänner!

Som ämne för dagens predikan har jag valt ytterligheter! Under min senaste fotosafari hände till att börja med i stort sett ingenting… Humöret var helt rätt, inställningen ännu bättre, men jag hittade helt enkelt inget som jag fattade tycke för. Den blaskiga vintern har gjort naturen minst sagt urlakad, helst i ljus som mest påminner om havregrynsgröt.

Men för att träna mina skills valde jag ett ganska mediokert motiv och gjorde allting ”rätt”. Jag såg något som fastnade lite på näthinnan, jag kontemplerade varför det fastnade och om det fanns något slags historia som kunde bära en bild. När motivet hade passerat mina första kontroller och jag även hade previsuliserat hur jag ville efterbehandla och vilken titel bilden skulle ha (viktigt för mig). Efter det tog jag vid med den mer tekniska delen av skapandet. Först o främst själva kompositionen följt av val av filter, exponering mm mm.

Jag valde att kalla den här bilden ”Winter harvest” och tänkte mig stämningen i den färdiga bilden exakt som ni ser ovan. Trots att jag är den första att hålla med om att wow-effekten är försumbar i den här bilden är jag väldigt nöjd med den. Jag vet att jag närmat mig motivet med noggranhet och eftertänksamhet. Det här är inte en bild jag ”tagit”, det här är en bild jag skapat. Den här bilden kommer garanterat att vara bortglömd inom en skrämmande kort tidsperiod. Men för mig kommer den alltid att vara en påminnelse om att arbeta på rätt sätt (rätt för mig).

Detta för oss smidigt till den andra ytterligheten. För er som följt mig eller känner mig är det ingen hemlighet att jag ser mitt usla lokalsinne som en superkraft. Jag hittar mina allra bästa motiv när jag är vilse, dessutom gör min geografiska förvirring att jag inte behöver ta mig speciellt långt hemifrån för att bli hänförd. Oavsett hur tiderna ser ut för stunden är det alltid en fördel att spara in en massa tid och pengar på långa resor.

Den här gången svängde jag av min ordinarie stig och tappade fullständigt bort mig såpass fort att det måste ses som komiskt. När jag gick där och undersökte dennna för mig nya skog snubblar jag in i någon form av installation med en stor mängd mjukisdjur placerade i träd, buskar mm. Effekten var minst sagt överväldigande.

När den första chocken lagt sig plockade jag fram mobilen och gick loss fullständigt med kameran. Det är just det här jag menar med ytterligheter, med bilden Winter harvest ovan var processen allt och motivet ganska alldagligt. Med mjukiskyrkogården var det precis motsatt, motivet tog fullständigt överhanden och processen handlade uteslutande om att dokumentera och fånga känslan. Jag skulle till och med gå så långt som att säga att motiven vann på den ”hafsiga” processen. Väl genomtänkta bilder med god komposition och exponering skulle tagit bort det makabra jag kände där i skogen.

För att sammanfatta dagens predikan skulle jag nog vilja säga att det här var en god lektion i hur jag skall bli en bättre fotograf. Inlevelse och passion är allt, men när det sedan kommer till själva dokumenterandet gäller det att vara vidöppen för vad motivet säger till mig. Det sista som får hända är att man fastnar i en slags traditionell syn på rätt och fel. Att dokumentera det man upplever och känner kräver att man verkligen utnyttjar hela verktygslådan… Forotografering handlar om så oändligt mycket mer än att fotografera.

//Mats