Hej igen go’vänner!
Dagens predikan handlar om att jag just lagt i en högre växel i min strävan att bli en bättre fotograf. Jag har under en tid tagit steg för steg på den vindlande stigen som är att försöka övertyga min hjärna om att jag är redo att bli min egen fotograf. Jag har nu slutat min illustra karriär som landskapsfotograf och påbörjat en ny spirande karriär som Matsfotograf.
Idag hade jag min mest lyckade fotosafari på mycket länge, fyra timmar i hällregn. Detta var väldigt bra eftersom jag gärna ville testa nya regnkläder jag nyligen köpt. Förutom att goda tankar och god fotografering sammanföll stämde allt sånär som på ett par numera åtgärdade detaljer.
Dagens regnglädje gjorde att jag förstod till fullo meningen med att man inte ställer in en tur för ”fel” väder eller ”fel” ljus, en Matsfotograf anpassar bildskapandet efter rådande förhållanden. Det var precis vad jag gjorde idag och belönades med några bilder som kanske inte hamnar i min portfolio men som ändå känns otroligt viktiga.
Det viktiga är att jag valde motiv efter det jag gillade, inte vad jag trodde andra skulle gilla. När jag väl hittat ett motiv gick jag tillväga med mina egna metoder och knep och skapade en bild jag kände att jag verkligen kan stå för. Detta skola bliva framtidens melodi för mig, att hela tiden vara noga med att skapa bilder som är mina, som jag kan stå för.
I min strävan att bli en bättre fotograf kommer jag att använda den här bloggen till att, i många fall, publicera dom bilder som kanske inte nådde riktigt hela vägen till min hemsida eller upp på någons vägg som en fine art print. Bilderna som hamnar här behöver inte var undermåliga per se. Snarare är det kanske så att dom behöver lite analys, förklaring och sammanhang för att komma till sin rätt.
Jag kommer ju även att skriva om saker jag upplever på mina safaris och äventyr i mitt utökade närområde. Platsen på bilden ovan är dock inte något jag rekommederar. Jag upplever inte mig själv som en person som är överkänslig för olika energier. När jag gick fram och fotograferade det här huset sköljde vågor av negativ energi över mig. Jag rös över hela kroppen då precis som jag gör nu när jag skriver om det. Det finns säkert en harmlös förklaring till varför det här huset stod där det stod, men det kändes absolut att det här inte var rätt plats att slå upp tältet för natten om man säger så. Min bästaste bästis är mycket mer inkännande när det kommer till energier, hon hade vänt på klacken och älgat iväg innan vi kommit halvvägs fram.
Med vänliga rysningar
//Mats
Mats fotoblogg 