Realtid

Hej igen alla somriga!

Idag har jag råkat ut för något som känns ganska ovanligt. Jag begav mig ut på safari till långväga exotiska platser (mer än 20 km hemifrån) redan väldigt tidigt i morse. Ni har säkert haft såna där dagar där allting hakar upp sig och går fel… Den här dagen var raka motsatsen, allting kändes rätt från början till slut.

Det som känns så härligt med den här dagen är att den inte är något speciellt. Inget otroligt speciellt och efterlängtat resmål, inget gudomligt ljus samt trevligt men ganska ordinärt väder. Det som gjorde att den här dagen blev speciell var god planering, lagom höga förväntningar och ett öppet sinne.

Jag bytte mål för dagens safari härom dagen eftersom mitt första val kändes lite väl äventyrligt (Hyssna, 40 km hemifrån). Under dagens synnerligen njutningsfulla utflykt insåg jag varför jag är fullständigt nöjd med att hålla mig mer eller mindre runt knuten. Anledningen till att honungsburkar i Norge, Island och Färöarna inte lockar mig är att en så stor del av mina äventyr är starkt kopplade till min fantasi och min inre bild av tillvaron.

Tanken på att krångla ner mitt stativ bredvid 64 andra förhoppningsfulla fotografer för att försöka fånga rätt ljus vid nåt Instagram-motiv i Patagonien ger mig kallsvettningar och mardömmar. Alltför främmande marker och tillkrånglade resor får mig att tappa kontakten med min förnämsta rådgivare kring fotografering, min själ. Resultatet blir därför, själlöst!

Idag kunde jag istället känna, i realtid, det själsliga lugn och den tacksamhet som krävs för att jag skall kunna skapa mina bilder. Jag har inte kollat minneskortet än, men det spelar ingen roll. Även om bilderna inte riktigt nått upp till vad jag tänkt mig har jag haft en underbar dag. Man skulle kunna säga att det var en bra dag i all sin enkelhet, men jag tror det är mer rätt att säga, det var en bra dag på grund av sin enkelhet!

Tack å hej!

//Mats