Global

Hej igen alla glada!

Då kan man väl med fog säga att året är i full gång, idag är det den första dagen i februari och för mig och en del andra hopplöst positiva innebär det att våren mer eller mindre står för dörren. Man skulle ju kunna tro att detta sätt att se på årstiderna bäddar för besvikelser, men jag verkar på nåt sätt vara resistent mot den sortens mikro-depp. Skulle tro att det beror på att jag pga min älskade hobby hittar något fascinerande/vackert/intressant med varje dag som är mig given.

Just i dagarna har jag (förhoppningsvis) avslutat en shoppingrunda av det brutalare slaget som inleddes i höstas med ny kamerautrustning och varvade ner i o med gårdagens leverans av ny dator. Trots att jag brottas lite med att jag ersätter fungerande prylar med nya prylar måste jag erkänna att det är en skön känsla att använda den utrustningen jag drömt om under lång tid. Åtminstone för nu känner jag mig väldigt nöjd på prylfronten.

Till skillnad från andra gånger jag har uppgraderat gör jag mig inga illusioner om att dessa nya prylar i direkt mening gör mig till en bättre fotograf lika lite som mina Global köksknivar gör mig till en bättre kock. Den effekt jag känner är att användandet av dessa synnerligen högkvalitativa verktyg hjälper mig att trumma upp den känsla jag som amatör behöver för att utvecklas inom mina hobbies. Till skillnad från proffsen som har sina uppdrag och måste betala räkningarna med kamera respektive köksknivar mm kan ju vi amatörer med ”vanliga jobb” få problem med drivkraften och motivationen.

För mig är känslan av utrustning jag får välbehagsrysningar av en bra början på en fotosafari eller en inspirerad utflykt vid spisen. Hela det här resonemanget känns lite som folk som kör Harley-Davidson och tröttnar på att förklara varför dom gör det, ”Om jag måste förklara kommer du aldrig att förstå det”. Jag tvivlar på att HD-folk kom på konceptet, men jag håller med fullt ut. Människor som vid varje givet tillfälle sätter förnuft och logik framför passion har jag full respekt för, men det är inte jag…

Oavsett vad jag valt att lägga mina surt förvärvade pengar på känner jag en helt otrolig harmoni och själsligt lugn där jag befinner mig nu. Detta beror inte på att jag uppgraderat verktygen jag använder, snarare är det en effekt av ett långvarigt och träget arbete med min ibland sviktande självkänsla mm. Det jag hoppas kunna bjuda er läsare på är ett mer konsekvent bloggande. Det här hörnet av nätet skall jag använda till mina små betraktelser som innan men också, i betydligt större mån än nu små resebetraktelser. Det här är också tänkt som ett utlopp för den majoritet av mina bilder som inte platsar på matsfotografi.se Bilder som är väldigt bra, roliga, intressanta men som kanske behöver stöttas upp med lite vidhängande text. Idéen på hemsidan är snarare tvärtom, en bild som behöver mer än en titel platsar inte.

Vi hörs snart igen

//Mats