Strävt

Hej igen go’vänner!

Gårdagens fotosafari gav mig ytterligare bevis för kraften i att kunna lyfta tankarna och fokusera på något annat när livet blir strävt och tankarna snurrar. Mitt mål var att komma ut i skogen för friden och den friska luftens skull. Självklart följde kameran med, men mina förhoppningar på en ren fotopromenix var lågt ställda. Till att börja med såg det ut som om jag skulle få rätt. Det sköna var att jag inte brydde mig ett dyft om eventuellt resultat på minneskortet, miljöombytet var det viktiga. Förutom att jag insåg återigen att mitt fokus och min fantasi ökade ju mindre jag brydde mig om resultatet fick jag dessutom klart för mig att min mer avslappnade attityd fick mig att arbeta betydligt mer förutsättningslöst när jag väl hittade något att rikta kameran mot.

Förutom att den mer avslappnade attityden gjorde att jag skapade några bilder jag är riktigt nöjd med gav det mig dessutom en viktig aha-upplevelse kring vad det är med ”min skog” (det är inte jag som äger skogen – skogen äger mig) som får mig att återkomma och fascineras om och om igen. När man som jag bestämt att man skall arbeta i stort sett uteslutande väldigt lokalt är det en välsignelse när man upptäcker en väg till som ger inspiration. Min skog erbjuder förutom låglandsskog som är typisk för regionen också lite av en specialitet i form av vilda förkastningar, raviner och andra helvilda inslag med hälsningar från senaste istiden. Självklart har jag alltid känt en dragning till denna spänning och dramatik som jag är uppväxt med sedan barnsben. Men nu inser jag också att detta är ett av särdragen med min skog som är väl värt att förmedla.

Det är allt annat än enkelt att fotografera vilket såklart är en del av tjusningen, men det är förhållandevis oberoende av ljus och väderförhållanden vilket gör det till en tacksam miljö att leta motiv i. Jag hoppas att jag hinner balansera ut den nya passion innan ni tröttnar på mig.

Vi ses snart igen

PS Glöm inte att kolla min hemsida DS

//Mats