Hej igen go’vänner! Idag skall jag tala om ett ganska angenämt problem. Bilderna från gårdagens safari blev så in i Jonsered bra att ni helt enkelt blir nödgade att gå till min hemsida för att titta på dom. Återigen har grottekvarnen trängt sig på och förhindrat den verkliga sötman i livet. Men till skillnad från andra gånger detta hänt verkar det som om jag lyckats dra nytta av det den här gången.

En välkomstkommitté på plats bestående av Jonsered’s finest

Sett till gårdagens fotosafari, dagens redigering av bilder och därpå följande matlagning (min andra passion) kan jag bara sluta mig till att jag återigen vilat mig i form. Tidigare har jag fruktat alltför långa pauser i mina kreativa pyssel eftersom jag varit rädd att jag tappat ”det”. Nu när jag ser detta ”det” som något som är helt och hållet upp till mig och även något som måste tillåtas att följa sin egen rytm blir utvecklingen av min passion betydligt mer assymetrisk och organisk. Detta i sig verkar frigöra en kraft jag lyckats blockera innan tack vare en osund inställning till hur mycket andra människors åsikter hade med mina passioner att göra.

Hmmm… Blir det bra såhär?

Jag har äntligen lärt mig att fullständigt strunta i andra människors eventuella kritik, helt utan att söka konflikt sk-ter jag högaktningsfullt i vad folk anser… Detta gäller ju såklart inte komplimanger och välartikulerad kritik från mina allra närmaste, men det är ju givet.

Inte vilse för en gångs skull

Det här inlägget blir välgörande kort så ni har gott om tid att studera min hemsida… Jag älskar den och dess totala brist på syfte!

Dra åt skogen

//Mats