Hej go’vänner! I dag känns det som att jag har en lite kortare predikan i sinnet. Det handla om nörderiet. Efter att ha gått från en hånad och missanpassad figur för mindre än femton år sedan har nörden äntligen tagit sin rätta plats i tillvaron som en passionerad och fokuserad person som vinner i engagemang vad hen förlorar i social smidighet. Just nu är den absoluta nördtrenden i naturen fågelskåderi, jag tänker inte uppehålla mig vid själva fågelskådarna eftersom detta kan få en bitter ton jag inte gillar. Men när man med minsta spår av kamera eller kikarliknande utrustning möter flanörer och vandrare i skogen är den första frågan alltid, ”Har du sett några fåglar?”

Ser ni cyklisten?

Missförstå mig nu rätt, efter de första artigheterna rör det sig ofta om väldigt roliga och givande möten på stigen. Men när jag säger att min själ är för långsam för fågelfoto och fortsätter med att förklara att jag är landskapsfotograf och därmed försöker tolka känslan och stämningen i nuet med hjälp av mina bilder tar det lite stopp kan man säga… Personen ifråga blinkar två gånger och säger ”Inte fåglar???” När jag svarar nä, såvida dom inte kommer med av misstag blir det mattgrått i ögonen av ointresse varpå vi talar om vilken underbar morgon det är men att vädret skall bli sämre sen.

Tänk om det varit en fågel

När jag tänker vidare på det här inser jag att det är helt naturligt och sker även oss nördar emellan. Svampplockare av den tuffare sorten visar sig vara väldigt trevliga när dom konstaterat att man inte konkurrerar om skogens guld. Cyklister och joggare håller god ton om man inte gör några plötsliga rörelser. Landskapsfotografer är ödmjuka, morgonpigga personer som tyvärr tappar bort tråden i konversationen om ljuset förändras på nåt sätt… Får vi en känsla av att det bildas dimma nånstans i närheten sätter vi av i vilt sporrsträck högljutt diskuterande med oss själva.

De enda riktigt tråkiga möten jag upplevt på mina safaris är med fågelskådare som står på rad för att se Kungsfågel i älskade Jonsered (där dagens bilder kommer ifrån). Flera av dom verkar förakta allt som inte är dom själva eller en Kungsfågel. Trots att jag försöker röra mig så tyst och diskret jag nånsin kan när jag passerar förbi på gångvägen dom blockerar till 80% blir dom alltför ofta rent otrevliga och hotfulla med härliga kommentarer som ”inga j**la kameraljud nu din j*vel” det känns verkligen som en varm kram.

Där har vi dagens predikan! Var snälla mot varandra i naturen, uppskatta nördar och akta er för ilskna fågelskådare;)

//Mats