Hej på er go’vänner!
Jag var ute på safari i lördags i min skog, dvs Delsjöterrängen. Årstiden anses jobbig, soluppgången är så kort att det är skrattretande och ljuset när väl solen går upp efter 22 sekunder soluppgång är väldigt hårt dessutom är allting så grööööönt. Med andra ord, levnadsförhållandena var utsökta, men dom fotografiska förhållande kändes lite grunda…
Dock gjorde jag flera stora framsteg denna morgon, dels trillade något på plats som jag borde fattat för länge sen, dels var morgonen där ute i skogen så underbart ljuvlig att jag slutade bry mig om huruvida jag hittade något att rikta kameran mot.
Som jag skrivit här förut kan man inte överskatta nyttan av att ha något att sträva efter i livet, en ”sträva” som jag kallar det. Min sträva är att bli en bättre fotograf, det faller sig naturligt eftersom fotografering är min passion, dessutom kopplar jag så oerhört mycket positiva livsvanor till skogslivet och fotograferingen. Jag är helt övertygad om att meningen med fritiden, med en hobby är att skapa ett slags motvikt till arbetet. När vi pressas mer och mer av kraven på (många) arbetsplatser, stress, alltmer pressade jobbpendlingar mm blir kravet att hitta en effektiv motvikt allt viktigare.
Man brukar ju prata om att jobba mitt i smeten, jag brukar säga att jag i mitt jobb som spårvagnsförare utgör en del av denna smet tillsammans med annan kollektivtrafik, blåljuspersonal samt en del andra slag av yrkestrafik. för mig faller det sig naturligt att balansera detta med timmar av total isolering från andra människor mitt inne i skogen. Även koncentrationen och musiken vid skrivbordet under efterbehandlingen av bilderna balanserar och förbättrar min tillvaro på ett helt livsavgörande sätt.
Enligt alla källor till visdom är ett av kännetecknen som indikerar en bra fotograf förmågan att anpassa sig. Den här lördagsmorgonen insåg jag plötsligt fullt ut att jag är en bra fotograf, en insikt som såklart är helt avgörande om jag vill bli en bättre fotograf. Jag har brottats med dålig självkänsla större delen av mitt liv, nu har jag bestämt mig för att göra upp med den skiten en gång för alla. En bild är inte automatiskt dålig bara för att jag gjorde den, tvärtom är väldigt många av dom resultatet av djupt fokus, koncentration och min stoiska förmåga att anpassa mig. Med hjälp av mina bilder och allt som leder till deras skapelse skall jag höja mig över min märkliga syn på mig själv som en mänsklig nitlott…
Jag är så glad över att äntligen kunna säga att jag är stolt över mig själv. Jag är en duktig Matsfotograf som från och med i förrgår kommer att ge järnet för att bli ännu bättre.
Hoppas fler av er följer på resan
//Mats
Mats fotoblogg 