Äpplen och päron

Hej igen go’vänner!

Idag vill jag tala om vikten av att skilja på äpplen och päron. Igår var jag ute på en riktigt skön fotosafari (bilder finns på http://www.matsfotografi.se) Jag började turen med en ganska vansklig stund vid ett nedisat litet vattenfall inte speciellt långt hemifrån. Efter att ha kommit därifrån med alla lemmar obrutna och intakta fortsatte jag längs den relativt nyetablerade ”Stans väg” upp mot Öjersjö

Just här uppstod själva problemet med gårdagens tur, långa transportsträckor. Inte nog med att kroppen tar onödigt mycket stryk av långa vandringar med full kamerautrustning, dessutom insåg jag ganska snart att skärpan hade försvunnit efter ett antal km. När jag kom upp till Öjersjö golfbana lyckades jag pressa ett par acceptabla och en riktigt bra bild.

Med äpplen och päron menar jag att inse vikten av att skilja på de olika stadierna av fotograferingen. Från planeringen med kartor och appar hemma i fåtöljen till långa stunder av efterbehandling mm på därför avsedd dator. Det som känns viktigt är dels att ge uppmärksamhet åt alla delar, men också att skilja dom åt. I det här fallet blev det en olycklig hybrid mellan rekognoscering och fotosafari.

Den stora tunga ryggan som signalerar en fotosafari skall ju upp på ryggen/cykeln efter att ett specifikt område är planerat och rekat i god ordning. Vill man röra sig långt och luftigt är det en reka-tur med vad det innebär av klädval och utrustning. Den här hobbyn är mångfacetterad och det är olyckligt att inte ge varje del samma vikt och betydelse. Det är ju trots allt så att minst 75% av tiden inom landskapsfoto är förberedelser och träning för den där gången allting stämmer, allt för att minimera den fruktade fotofrossan…

Jag inser att det här blev ganska navelskådande, men det hjälpte mig att skriva ner det.

Må väl

//Mats