Hej igen go’vänner!
Idag skriver jag ett inlägg i ren glädje. Under lång tid har min inspiration gått i vågor och jag har lite för ofta haft svårt med motivationen. Bara för att ha något att vila ögonen i tog jag en bok ur min lilla fotobokhylla för några veckor sedan. Boken ifråga heter Kreativ fotografering och är skriven av en kanadensare vid namn George Barr. Just den här boken köpte jag i början av min strävan efter att bli en hyllad och genialisk fotograf, inte helt oväntat swischade den förbi rakt över skallen på mig vid första genomläsningen… Med genomläsning menar jag ca 2/5 av boken.
Nu har jag sen en tid tillbaka insett med full kraft att amatörfotograf inte är den säkraste vägen till rikedomar och internationellt erkännande. Om man däremot som jag ser Mumindalens frihetsälskande Snusmumrik som en idol och förebild är man på helt rätt spår. Vid den här läsningen var varje sida som lite av en uppenbarelse, författaren talar på ett väldigt jordnära sätt om många av de fartgupp som ligger i ens väg när man försöker hitta fram till sin kreativa person.
Mina två senaste fotosafaris har genomsyrats av insikten att det är jag och bara jag som väljer vad, när och hur jag skall göra mina fotografier. Detta känns ju på sätt o vis löjligt självklart, men det finns så många blindskär. Ett av dessa blindskär är ju asociala medier. Trots att jag nog har lyckats hålla mig undan den värsta formen av att ”plåta för likes” var det först när jag avslutade mina konton hos alla dessa hjärn-tjuvar som jag kom på spåret som leder till min egen kreativitet.
Så hädanefter är min främsta uppgift att vara sann mot mitt eget kreativa flöde. Detta gäller från första idén om vad/var jag vill fotografera, hur jag tar mig dit, hur jag gör mina bilder och hur jag sedan efterbehandlar dom. Som ovan nämnda George Barr uttrycker det, varje gång man väljer att agera emot sin kreativa intution skadar det själen. Självklart skall man lyssna på råd, välmenade kritik och åsikter från nära och kära, men det får inte styra min process.
Men nu kommer vi till den delen av problemet som retar mig allra mest (om ni orkat läsa såhär långt). Hela den här smutsiga byken av tvivel, taskig självkänsla och blockeringar sitter och gonar sig i min skalle… Inte vid något tillfälle har någon vars åsikt betyder något för mig kritiserat mig för min passion att uttrycka min kreativitet med hjälp av fotografering, tvärtom har jag fått en hel säck full med pepp och glada tillrop. Jag har vid tillfällen fått frågor om mina kreativa val, men dessa är ju bara uppskattade. Sen har det ju förekommit kommentarer om oss cyklister som grupp, men jag vet ju likaväl som kommentatorn ifråga att det bara rör sig om ren avundsjuka!!!
Så nu har jag tagit mig runt ett hörn bestående av min egen svajiga självbild och passionen brinner starkare än nånsin. Med andra ord intensifieras jakten på det småslagna och vardagliga som icke snusmumrikar tar för givet. Till fots, på Ramfrost eller via kollektivtrafiken genomsöker jag närområdet efter sånt man inte ser… Det storslagna lämnar jag till dom som behöver det.
Lev gott till nästa gång
//Mats
Mats fotoblogg 